Jag hatar livet när det går i en jävla bergodalbana, idag har varit en sådan dag-
imorse när jag vaknade kände jag lycka, gjorde mig klar lugnt och stilla samma gäller med promenaden till bussen- framme i skolan gick provet jätte bra, träffade ´go tjejorna på lunchen! Varit med rebecka ikväll!

Men ändå vissa stunder känner jag mig otroligt less eller nånting liknande?
suttit och kollat massa bilder nu,saknar väldigt mycket..
inte för att jag inte trivs med livet nu, för jag älskar det- vännerna och familj!
Men det är ju så att många vänner försvinner-
om 10 år kommer det inte ha någon betydelse, jag kommer inte bry mig.
Det skrämmer mig att min syster säger det till mig- att jag knappt kommer känna och hålla kontakten med någon som jag gör nu, kommer det bli så?

(det här inglägget skulle publicerat igår kväll)