Jag tänkte att jag inte skulle skriva nå mer i bloggen ikväll, men det vet vi ju alla hur det slutar. Klockan är mycket och jag borde sova, har nördat en halvtimme nu typ, innan dess har jag pluggat hela tiden. HELT KLAR MED ENGELSKAN! skönt somfan. Annars så sitter jag här och diggar musik, saknar david...vågar inte gå och lägga mig för det kommer vara så tomt- jag är kär! Det går hundra miljarder tankar i mitt huvud nu som jag tänker dela med mig av, det är en sån här berg och dalbana, mitt humör går i en sån, det är jobbigt. Jag saknar emma, som aldrig förr. Jag saknar tjejerna, alltid på veckorna. Jag saknar syster, tomt utan dig. Jag saknar kussen, våra snack om allt. Jag saknar mormor, för hon är så söt. Jag saknar min bror, inte allt för ofta vi ses. Jag saknar mamma och pappa, för dom sover. Jag saknar klassen,för det var ju så längessen jag såg dom, hehehe. Jag saknar sommaren. Jag saknar håkan, för han är bäst. Jag saknar yran, lidköping, göteborg. Jag saknar alla minnen. Jag saknar allt.

Men varför saknar man egentligen?
Tänk postivit, tänk glatt på allt som har hänt istället för att bli deppig och vilja ha tillbaka allt. För alla vet ju att vi kan inte spola tillbaka tiden, hur mycket vi än vill, så är det bara. Tänk inte för mycket på framtiden, då blir vi bara förvirrad och får panik, iallefall jag, alla blir vi olika. Vi lever här och nu, idag och precis för stunden.

men jag kan ändå inte låta bli att sakna allt det där,
och jag kan inte låta bli att säga att jag vart förjävla djup nu.

godnatt