en vind kom mot mig med ett depp-humör, eller mer ett ledsen-humör, eller hur ska man förklara? jag suger på att förklara, så går rätt på sak istället: jag saknar bästa emma hur mycket som helst!!! kom hem,och stanna gärna för alltid<3

nu helt plötsligt saknar jag allt, eller mest sommaren och runt om där, då vi hängde ihop, alla kvällar som beståd av allt möjligt, yranresan som var grym, då vi bara träffades upp någonstans och bara satt och pratade om livet, håkanresorna.. ja allt!! det var så jävla underbart, fan vad bra det var och fan vad jag svär för det var så jävla bra, ni kanske fattar nu att jag tyckte det var bra? men jag kan bara inte sluta säga det, för att inte tala om att tänka på det för det gör jag ofta.

men jag och vi har mycket att se framemot, det är bara helt enkelt att: vara lycklig för alla fina minnen och njuta av dom som kommer. kanske jag ska skriva en bok när jag ändå är i gång? lite snyft varning vart det nu, en djup sandra.

vad passar inte bättre än den här bilden nu?
är och kommer alltid var en grymt minnes bild!